Erfarenheter från en funktionsmedicinsk praktik.

Även om candidiasis, en överväxt av candidasvampar, sedan lång tid är välkänd inom konventionell sjukvård, så är man där mer tveksam till att överväxt av candida i magtarmkanalen hos ej svårt sjuka människor kan ge upphov till allehanda symptom och sjukdomar.

Läs detta utdrag ur tidningsartikel som en betraktelse från en skeptisk läkare som vid arbetet på en funktionsmedicinsk läkarmottagning blivit omvänd att tro att candida och svampdysbios i magtarmkanalen kan vara viktiga grundorsaker till många symptom och sjukdomar.

Svampdysbios i tarmen – ett problem?

2015 startade läkaren Peter Martin funktionsmedicinsk mottagning och slogs av hur massiv informationen kring candidaöverväxt var på alternativmedicinska forum. Här fanns hundratals sidor om diagnostik, kost och behandling, ofta med motsägelsefulla åsikter och bristfälliga källor.

Det hela startade 1982 med barnläkaren William Crooks bok ”The yeast connection – a medical breakthrough”, där han framför allt använde frågeformulär och kliniskt diagnostik för att sedan enligt honom framgångsrikt behandla patienter med kronisk candidiasis. Konventionell medicin utvecklade snabbt ett motstånd mot Crooks idéer och har fortfarande en kritisk eller tveksam inställning till att svampdysbios i tarmen skulle vara en vanlig orsak till sjukdom hos människor utan annan grundsjukdom. Men arbetet med funktionsmedicinsk provtagning och behandling av patienter har skänkt en tydlig bild av att svampdysbios i magtarmkanalen är en viktig dold faktor bakom många olika symptom, och Peter Martin är övertygad om att särskilt svampöverväxt i tunntarmen är mycket vanligare än vi kan vare sig mäta eller ana.

I den fem meter långa tunntarmen skall 90 % av allt näringsupptag ske, över en yta stor som en badmintonplan, vilken patrulleras av en stor del av vårt immunförsvar, så en störning här kan få enorma konsekvenser för hela kroppen. Forskningen kring tunntarmens mikrobiom är i sin linda, och även om man hittills framför allt fokuserat på så kallad på bakteriell överväxt – dvs. SIBO (small intestinal bacterial overgrowth), så finns redan nu studier där man hittat tecken till svampöverväxt i tunntarmen, eller SIFO (small intestinal fungal overgrowth).

Diagnostik av svamp i funktionsmedicin

Inom konventionell sjukvård letar man framför allt efter candidaöverväxt hos patienter med nedsatt immunförsvar. Det är ofta en klinisk diagnos, dvs. man söker efter svampen på hud, slemhinnor i underlivet eller i munnen eller kanske med gastroskopi för att leta svamp i matstrupen. Man vet att risken ökar hos dem som fått bredspektrumantibiotika eller till exempel utsatts för bukkirurgi. I vissa fall kan man mäta D-arabinitol i urinen eller på senare tid beta-1,3-D-glukan (olika ämnen från svampar) i blodet som en del av diagnostiken. Mikroskopi och odling används också.

På en funktionsmedicinsk läkarmottagning används precis som i sjukvården kliniska fynd. Men man har med mer tid med patienten och tar ett bredare grepp. Man använder också en del provtagningar som inte är en del i den etablerade vården t.ex ett tredagars avföringsprov, där man mäter alltifrån parasiter, inflammationstecken, blod, fett- och proteinmalabsorption till tarmflora, inklusive förekomsten av bakteriell dysbios eller svampdysbios. Man vet nu att tarmfloran kan se annorlunda ut längs tarmslemhinnans slemlager, så ett avföringsprov säger inte allt.  Dessutom har provet visat sig ha ganska låg sensitivitet, dvs. man kan inte utesluta svampdysbios i tarmen bara för att man har ett negativt avföringsprov.

Ett annat sätt att leta efter svampdysbios är att mäta antikroppar av IgG (Immuglobin G) mot candida i ett blodprov. Detta görs i samband med vissa prover som testar födoämnesintolerans.

En av funktionsmedicinens favoriter när det gäller labbtester är ”organic acid-test” (OAT), som mäter en mängd olika så kallade organiska syror i ett urinprov. Organiska syror är ämnen som är del i cellernas ämnesomsättning och till exempel kan skvallra om din kropp har näringsbrister eller lider av oxidativ stress. Men i organic acid-provet passar man på att även kartlägga ämnen från bakterier och svampar som kan komma ut i urinen.

Precis som i konventionell sjukvård kan man mäta D-arabinitol i urinen, vilket är ett relativt säkert tecken på att det föreligger svampdysbios. I andra typer av OAT mäter man andra ämnen från svampar, som inte har lika mycket forskning bakom sig som D-arabinitol, men som kan ge god vägledning.

Behandling

Funktionsmedicinsk behandling är alltid individualiserad (kost, sömn,stress, rörelse, antimikrobiell behandling, åtgärda uppmätta näringsbrister), men en grundläggande del hos alla är att få bort sockret och de snabba kolhydraterna ur kosten.  En viktig insiktär också att det tar lång tid att bli av med svamp, och behandling i olika former bör pågå i minst sex månader.

Summering

Svampdysbios i tarmen framträder på en allmän funktionsmedicinsk mottagning som en vanlig underliggande orsak till sjukdomar och symptom. Många patienter som söker för ett urval av utmattningssyndrom, hjärndimma, led- och muskelvärk, autoimmunitet och IBS-symptom visar sig ha indikation på svampöverväxt i provsvar och svarar bra på behandling. De största riskfaktorerna vi ser är en kombination av många antibiotikakurer och stort intag av snabba kolhydrater.